När jag hade varit ute med Kiwi en sväng tog jag med mig Meya på en liten cykeltur till bageriet för att köpa nybakta frallor. Jag vill gärna ge mina vuxna hundar lite egentid med matte nu när så mycket fokus går till lilla Kiwi. När jag kom hem gick jag och Tindra på en promenad och frukosten serverades inte förrän klockan var 10:30. Stackars Fredrik fick stanna hemma hungig och dan och vänta på oss andra då han har skadat sig på fotbollen igen. Denna gången är det en bristning på baksidan av låret. Usch, aj, aj. Jag fick det själv en gång och minns mycket väl hur ont det gör.

Efter frukost gav sig Fredrik iväg för att träffa några kompisar och jag bestämde mig att trots det fina vädret stanna inne och städa.  Jag har nog solat så det räcker för denna veckan i alla fall... Jag var riktigt sugen på att städa idag så jag satte i gång och rensa en massa. Nu börjar jag tänka... äsch, det där kommer vi inte vilja ha i huset i allafall, så det var en hel del som åkte i soporna och gud så skönt det kändes.

Mamma ringde och berättade att de var på utställning med Cocoz i dag och att han hade kvalificerat sig till Best in show-finalen. Verkligen superkul, nu håller vi alla tummar och väntar med spänning på att få höra hur det gick!

När Fredrik kom hem bestämde vi oss för att åka till klubben och träna med Tindra och alla hundar åkte så klart med. Kiwi låg tyst och sov där bak i bilen hela vägen (verkar som om hon har accepterat den nu).

Det var helt underbart att köra Tindra, hon är så smidig och lättstyrd. Vi körde bara ett par minuter åt gången på en kombination som jag misstänker att Anja hade byggt upp lite tidigare på dagen. Efter det fick Tindra vila medan jag körde ungefär samma med Meya. Meya var heltänd idag, oj vad kul hon tyckte att det var. Efter detta var det Tindras tur igen och vi körde bara balansen. Jag tänkte att jag skulle testa hennes kontaktfält och sprang så fort jag bara kunde förbi kontaktfältet och 5 meter till och TÄNK... Tindra stannade precis som hon skulle ända tills hon fick sitt okay-ord. Vilken lycka. Vi har alltså inte tränat kontaktfält (eller agility) alls på över 6 månader och den lilla damen visste exakt vad hon skulle göra. Söting!

Kiwi fick också leka lite med matte. Kommando sitt och kom och Kiwi... Hon var otroligt duktig. Hon är en sån härlig hund. Såå glad och trygg. Hon och jag kommer bli ett fantastiskt team, det känner jag redan.

Just nu ligger Tindra och Kiwi och leker med varandra. De har så roligt ihop och verkar leka på lika villkor. De är just nu lika stora så vi får se hur det blir när Kiwi växer i från Tindra. Meya är inte alls intresserad av att leka med dem. Hon är mer den som styr upp det hela när hon tycker att de har lekt lite för länge. Det finns inget som säger att vi andra håller med;o).

Jag laddar upp två superfina bilder som Anna-Lena tagit på Kiwi.

Jag har tillbringat dagen på Kalmar brukshundsklubb och hejjat på våra Ölandsekipage som var med och tävlade i sydostcupen. Tyvärr gick det bäst för oss i fel klass, den individuella och Kalmar BK tog hem segern. Oskarshamn och vi på Öland har fått äran att vinna två år var så nu var det faktiskt Kalmars tur... eller?  I alla fall, riktigt bra kämpat av er Kalmar, ni gjorde många snygga lopp. STORT GRATTIS TILL SEGERN! Vi är redan sugna på revanch;o).Vi är ju tävlingsmänniskor, eller hur??? ;o) 

Jag har ju inte varit ute på en enda agilitytävling sedan jag var i Sölvesborg i höstas eftersom Tindra inte varit ok så det var helt underbart att se alla duktiga ekipage samt umgås med personer som man brukar stöta på vid tävlingar. Den sammanhållning som vi har som tävlar för ÖBHK är fantastisk.

Jag satt där kände hur det kliade i benen... jag ville in på banan och springa själv. Inte bara se... Just då bestämde jag mig för att det var dags att se om Tindra kan tävla igen. Hon har ju varit väldigt fräsch ett bra tag nu efter all rehabträning. Hon är i full kondition och jag vågade mig faktiskt på att hoppa några hopp samt ta balansen för en vecka sedan och peppar, peppar så verkade hon inte ha ont dagen efter heller. Jag var extra noga med massage och så. Vi får se. Jag ska ringa min Rehabtränare och se vad hon säger...

På kvällen var vi bjudna hem till min barndomskompis Jennie som hade födelsedagskalas. Jennie är ju kock och känd för att bjuda på riktigt god mat och jag kan säga att hon lyckades alldeles strålande även denna gång. Under tiden vi åt och försåg oss sprang hundarna omkring i Jennie och Jimmys stora fina trädgård och lekte med deras Border Terrier Elton. Jag satt där och tänkte att jag är lyckligt lottad som kan ta med mig mina hundar nästan överallt för de flesta av mina kompisar har oxå hund. Inte det att jag inte kan lämna dem hemma (förrutom nu när Kiwi är liten)  men det är skönt att ha med dem. Att slippa tänka på hur läge de har legat själva hemma. Att behöva åka hem när det är som roligast för att de har varit själva länge nog osv. Inte för att jag egentligen ser det heller som ett problem, det är något som man bestämmer sig för, att det är ok, den dagen man köper sin första hund.

Det är helt underbart ha valp som ser till att man kommer upp i skaplig tid om morgnarna när det är så härligt väder. Kiwi väckte kl 07:30 i går morse. Solen lös och det var redan varmt ute. Jag tog med alla tre hundarna på en promenad och vi stannade som vanligt till nere vid Lindö. För ovalighetens skull blåste det ingenting och vattnetytan låg som en spegel. Underbart! Jag lade en platsliggning med de vuxna hundarna samt gick lite fot och gjorde varsin inkallning. Efter ett tag lät jag hundarna springa fritt och jag bara njöt av livet i stora drag.

För en liten sekund lade jag min fokus på bara Kiwi och då hör en "plums". Åhhh nej... den vattentokiga Meya hade kastat sig i vattnet och simmade omkring och hade det riktigt gott. Tindra stod vid kanten och hejjade på. Saken är den att det vattnet är ganska gyttjigt och det är helt uteslutet att släppa in Meya i lägenheten utan ge henne en grundlig rengörning först. Jag kallade in Meya och det riktigt lyste i ögonen på henne när hon kom springandes. Det finns en anldning till att mina fd jobbarkompisar för länge sedan gav henne smeknamnet "geggaMeya".

Efter Spanielbad och lite vila åkte jag och Kiwi över till Öland och hälsade på en kompis och hennes dotter. Vi hade en helt underbar dag som började med blåbärspaj och slutade i solstolen. Jag kände av detta när kom hem på kvällen. Aj, aj... Första brännan för i år;o).

Kiwi är så härlig, hon är så trygg i sig själv och har lätt för att slappna av. Hon sprang och lekte en stund först, sedan hittade hon en bra plats i skuggan och lade sig och sov en bra stund. Skönt!

På kvällen var vi hemma hos mina föräldrar och firade mamma som fyllde år i går. Kiwi fick träffa deras lilla "Sheltie" Cocoz som är ca 5 månader och de lekte och hade jättekul ihop. När vi skulle åka hem undrade vi vart tusan lilla Kiwi hade tagit vägen... Vi hittade henne sovandes intyckt mellan plankorna på mina föräldrars skoställ med nosen nere i husses ena sko. Det såg så roligt ut att jag var tvungen att ta en bild.

Det här var helt klart en av mina allra bästa dagar på länge. Tack sambo, alla hundar, kompisar och släktingar för att ni finns och förgyller min dag! Kram på er!

Tänk att Kiwi redan har varit hos oss i en hel vecka. Hon är en härlig liten valp med massor av energi. Än så länge har vi bara "lekt" inkallning och sitt. Vi tar varje dag som den kommer och det är helt underbart att bara vara hemma och ta hand om våra hundar. Fint väder har det ju dessutom varit, tänk om man kunde ha det så här jämt:o).

Idag skickade vår arkitekt i väg alla bygglovshandlingar så nu hoppas vi på att de blir godkända och att vi snart får vårt bygglov. Något som vi har fått vänja oss vid är att det tar TID att bygga ett hus. Tomten köpte vi redan i September så den har vi haft ganska länge men vi har inte riktigt vetat hur vi vill ha vårt hus samt att det funnits en rad olika restriktioner att hålla sig till. Den som har varit svårast var att vi inte får bygga mer än 150 m2 byggarea. När vi vid första mötet med vår arkitekt skrev ner våra husdrömmar insåg vi att vi var uppe på över 200 m2. Viktigast för oss var stort sovrum, stort öppet kök, SPA-del m bastu, stor tvättstuga med hunddusch och en "walk in closet". Det var bara att börja skala ner.

Vi bestämde oss till slut för att flytta ut vårt SPA i en komplementbyggnad och skala ner lite på garaget. I komplementbyggnaden fick vi dessutom plats med ett gästrum. Hur bra som helst! Vi fick göra några få kompromisser till men i det stora hela så är vi supernöjda. Vi vill flytta in NU!! ;o)

I dag kom Meya hem efter att ha varit på semester hos Fredriks pappa Bosse. Han erbjöd sig att ta hand om henne så att Tindra fick läka i fred efter sin livmoderoperation. Vi hade bestämt oss för att operera bort den på rekommendationer från olika veterinärer då löpen var det enda samband vi kunde se i och med hennes "återfall".

Hur som helst var det helt underbart att träffa Meya igen. Hon hade varit hos Bosse i 12 dagar och det var helt klart det längsta vi har varit i från varandra på hennes åtta levnadsår. Jag vet att Meya hade det toppen hos Bosse. Hon avgudar ju honom. Dessutom fick hon vara med honom på jobbet varje dag och springa in och ut som hon ville. Jag är säker på att matte saknade Meya mer än tvärt om.

När Meya kom hem såg jag att Tindra slappnade av en smula. Vi var i trädgården när Bosse kom med henne så alla hundarna inkl. grannens trevliga finska lapphund fick hälsa utomhus. Jag stod bara och iaktog hela processen för det var så spännande. Tindra liksom intog en ny roll och kunde släppa efter lite då trygga Meya styrde upp situationen.

Det var sol och härligt väder så vi bestämde oss för att åka till Byttan, en supermysig restaurang som har fått en regäl uppfrächning alldeles nyligen, och äta brunch. Meya och Tindra fick stanna hemma men Kiwi fick åka med. Deras brunchbuffe var helt enorm. Det fanns inte en ända liten matbit som jag saknade. Om det blir fint väder i helgen tror jag att vi åker dit igen. Det är så smidigt att luncha där när även hundar är välkomna. Kiwi låg så snällt och sov under bordet under hela besöket. Hon är en liten pärla den lilla damen.

Äntligen kom dagen då det var dag att hämta vår efterlängtade Kiwi en Border Collievalp från Kennel EmenEm. Jag hade spenderat veckan i Stockholm på en utbildning för ett nytt system som jag ska bli Super User för. Fredrik tog flyget upp och mötte mig och bilen. Bara 6 mil bort väntade Mickis och en något blyg men glad liten Kiwi. Det var härligt att få träffa henne igen och så mysigt att denna gången få ta med sig henne hem.

Bilfärden hem gick hur bra som helst. Kiwi låg framme i min famn och sov nästan hela vägen. Väl hemma väntade förväntansfulla Mormor och Stig som hade passat Tindra under dagen då vi hade varit borta. Tack snälla ni för att ni alltid ställer upp, vad skulle vi göra utan er??

Tindra tyckte om Kiwi ända tills hon insåg att Kiwi var där för att stanna. Matte ta bort henne här ifrån och gör det fort, utstrålade hela hennes kroppspråk. Det var ganska sent så vi bestämde oss för att det fick räcka för i dag och att de fick träffas mera i morgon.

Den här natten sov jag med kläderna på. Allt för att snabbt kunna springa ut med Kiwi när hon skulle vilja. Lagon förvånad var jag när hon väkte mig med ett litet tyst pip klockan 06:30 på morgonen efter. Hon hade sovit HELA natten. Herregud vilket lyx;o). När Tindra var valp var jag ute med henne 2-3 gånger varje natt i början och hade helt klart förberett mig på något liknade.

Många har frågat mig varför i hela världen jag skaffar ytterligare en hund till då jag redan har två stycken. De personer som frågar har förstås inte själva hund eller delar inte alls mitt stora intresse för träning och tävling. När jag köpte Tindra för 2,5 år sedan var siktet inställt på att tävla agility. Efter endast en halv säsong på tävligsbanan upptäckte jag att inte stod till som det skulle med Tindra och tog henne till min veterinär (jag hade varit där vid ett par tillfällen tidigare men inte hittat något konstigt plus att Tindra hade repat sig och blivit symptomfri dessemellan). Denna gången startade vi en lång utredning, vi var tom uppe i Strömsholm för en MR och det visade sig att Tindra saknar en kota i ryggen. Ingen kul diagnos för en 2 år gammal hund. Hur detta skulle komma att påverka hennes liv kunde ingen veta. Att jag skulle tänka om vad det gällde agilityträning var i allafall säkert. För en människa som jag som lever för mina hundar (sorry sambo, dig också;o)) var detta ett HÅRT slag. Att köpa en hund till fanns inte ens på kartan, vi hade ju redan två stycken. En sen kväll för ca 3 månader sedan fick jag ett mail från en av mina agilitykompisar. Hon tipsade om att hennes uppfödare hade valpar på g. Jag tänkte att de var säkert tingade i allafall så jag skickade i väg ett mail och frågade lite om föräldrarna och uppfödarens andra hundar. Vi fick bra kontakt och på den vägen var det. Jag är så glad för att jag bestämde mig för att köpa en liten tikvalp av Mickis på Kennel EmenEm. Det har hela tiden känts så bra i magen och man ska lita på sin magkänsla. Eller hur?? ;o)

Igår så opererades lilla Tindra för OHE, kastration. Det är så skönt att det är över och att allt har gått så bra.

Vi bestämde oss för ett par veckor sedan att ta bort livmodern då den kan ha haft en viss påverkan på hennes allmäntillstånd. De tre perioder som hon har haft ont och varit allmänt nere har varit i samband med löp så det fanns inte så mycket att tveka på när hon även denna gången började bete sig konstigt. Jag visste att hon skulle löpa i mitten av maj och vi ville helst inte operera henne under löp så det var rätt så snabba ryck som gällde. Självklart ordnade fantastiska Läckeby en snabb tid åt oss så att inte Tindra skulle hinna börja löpa.

Nu håller vi tummarna på att detta kommer att lösa alla bekymmer och att hon aldrig mer kommer att få ont.  (Jag är inte helt övertygad men jag måste hoppas, det tar mycket kraft att gå runt och oroa sig hela tiden).

Lägger upp en bild på söta Tindra, alldeles frusen och dåsig efter operationen.  Jag kan berätta att efter en god natts sömn var hon en helt annan hund. Helt otroligt att de är så starka hundarna. Tacka vet jag stark smärtlindring. Nu får vi hålla henne lugn i ett par veckor innan vi kan rehabträna igen. Men nu är det iallafall gjort, puuuh.