Matte är (var) mitt allt 

Det fanns en tid då jag var Kiwis Gud. Allt jag sa var hennes lag och allting var så lätt. Den tiden är förbi, smekmånaden är över. Min lilla dam börjar så smått bli en egen individ med en egen vilja och förmåga att fatta egna beslut vilket faktiskt inte bara behöver vara negativt. Inte alls, bara lite svårare;o). När vi tränar själva går allting som smort men då vi lägger till en del störning som när det är en massa kurser samtidigt på klubben vet hon inte vart hon ska göra av sig själv. Någon belönar sin hund högt och tydligt en bit ifrån oss och Kiwi håller på att hoppa ur sin kostym och glömmer allt vad vi har lärt oss tidigare. Jag kan bara se att det är mitt fel eftersom jag tränar en hel del själv eller tillsmmans med några kompisar som Kiwi nu känner väl. Är det något som man inte kan så tränar man på det!! Vår plan är att träna lydnad mm i ensamhet eller i en mindre grupp precis som förrut med andra ord men att även åka till klubben då jag vet att det är mycket folk i rörelse och inte ha så stora krav på varken mig själv eller Kiwi. Köra små kontaktövninger, både sittandes och gå runt med Kiwi och endast kräva att hon tittar på mig. Inte göra något mer förrän jag känner att vi behärskar det. Vi får helt enkelt börja om och ta en dag i taget!

Tråkträning 

Kiwi blir bättre och bättre på att ligga still och vänta på sin tur då kompisar tränar. När jag tränar Tindra är hon jätteduktig och lämnar inte sin plats förrän förrän hon får ett OK trots att hon hemskt gärna vill.

Kvällen 

Ikväll ska Kiwi och jag på vår första vallhundsvalpkurs det ska bli jättespännande, vi har längtat så.