Idag hade vi näst sista tillfället på valpvallhundskursen. Vi började med att ha hundarna i fållan tillsammans med 8 får. Efter det skulle hunden vara lös utanför fållan och vi fick träna på att stanna hunden klockan 12 och att byta varv. Kiwi var superduktig på detta. Kanske för att vi har gjort detta en del förrut fast inne i en lite större fålla. 

Efter detta var det dags för allmänlydnad där vi tränade hundarnas uppmärksamhet på snabba kommando; sitt, ligg, sitt kvar, ligg kvar och kom och i en annan övning att hundarna förstod och tog kommandot ligg i fart och på håll. Båda dessa övningar gick toppen! 

När kursen var slut behövde både hundarna och vi (Anja och jag) en paus för lite vila och mat. Inne i huset väntade Per med en supergod korvgryta. Tack snälla Per!

Efter lunch var det dags för Jaffa och Kiwi att träffa fåren igen. Jaffa var först ut. Jag hade inte sett henne på två veckor och jag blev mäkta imponerad av både hennes och Anjas framsteg. Det var en helt ny hund! Främst drev hon med små fina tempoväxlingar men det var även en massa andra detaljer som hade finslipats!  Det ska bli kul att höra vad Mickis har att säga om den lilla tösen när hon kommer om två veckor. Jag tog en hel del bilder idag när Jaffa vallade, tyvärr blev alla "blaha blaha" då jag inte kunde zoma in mer, men jag lägger in en bild på Jaffa iallafall. Låt fantasin flöda...;o).

Sedan var det våran tur. Kiwi och jag var inne i en medelstor fålla tillsammans med 8 får. Vi tränade vidare på att gå, byta varv mm som tidigare men lade även på ett kommando på ligg och Kiwi tog det riktigt bra!  Kiwi är en pärla! Hon sköter sig jättebra, vår potential ligger absolut i att jag ska lämna väg för fåren och Kiwi. Någon gång måste jag ju lära mig;o).

När vi kom hem stupade både jag och Kiwi, jag i soffan och Kiwi i sin bädd, trötta och belåtna! Vi hade dessutom sån tur att husse hade varit ute med Meya och Tindra så vi kunde vila med gott samvete. 

Nu ska jag bli bjuden på god middag av en trevlig man för 2:a gången idag. Den här gången är det min sambo som har lagat en kycklingrätt som ser hur smaskig ut som helst. 

Huset 

Det gäller att vara med i svängarna när man som vi vill ha bilder på i stort sett varje moment i husbygget så Fredrik åkte igår över till Saxnäs på sin lunch för att ta några foton på grunden. Jag antar att golvvärmen är fixad och att det som sker i nästa steg är att gjuta plattan. Sedan vet jag inte mer, om det kommer stå stilla ett tag men jag tror (om jag uppfattade det rätt) att stomresningen kommer att ske innan jul. Det visar sig. Min kompis Jennie upplyste mig om att det är viktigt att ha en fest när taket på huset är satt. Då ska man bjuda alla sina vänner och grilla korv och fira. Det hette något speciellt som jag har glömt bort men jag lovar, lite fira kommer det allt att bli i kylan så förbered er på det alla som vill vara med!

Det ni ser på bilderna nedan är först en bild på plattan till komplementbyggnaden där vi inom en snar framtid kommer att bygga vårt SPA och gästrum. Den andra bilden är en bit av plattan till huset.

Jag har svårt att föreställa mig att vårt efterlängtade hus snart kommer att stå där... och ännu mindre att vi kommer bo där till sommaren. Mysiga långa skogspromenader utan att åka bil innan, gångavstånd till brukshundsklubben, en trädgård och sist men absolut inte minst max fem minuters gångväg till havet och badstranden.

Hundträning 

Jag är ledig idag och hade förberett mig på att få träna i dagsljus. Jag hade planerat att åka till klubben och köra lite agilitygrunder (utan hinder!) med Kiwi då det var så länge sedan men hon är nu sjuk i sin mage. Förmodligen inget smittsamt utan mer att hon har ätit något olämpligt men jag vill inte ta risken och åka till klubben. Jag håller på och kokar ris och nötfärs och så hoppas jag att magen har lugnat ner sig till eftermiddagen och att vi kan hitta på något kul då. Kanske lite lydnad i stället på vår Lindöplätt?? Kiwi är så rolig att träna nu, det märks att hon blir äldre och äldre, har mycket lättare att hålla ihop huvudet.

Allas vår fröken Tindra är inne i en bra period. Hon är pigg och otroligt glad. Hittar på en massa bus hela tiden, alldeles nyss kom hon bärandes på sitt gamla vintertäcke, stannade precis framför mig och började ruska med huvudet. Hon ville att vi skulle kampa med täcket och det tyckte INTE jag var någon bra idé. Nej, man har i absolut inte tråkigt i hennes sällskap när hon är frisk. Då Tindra har haft två ganska rejäla återfall har vi tillsammans med hennes veterinär Camilla Ifwarson bestämt oss för att ta nya bilder av hennes rygg för att se om det har skett någon förändring. Det kommer göras inom ca en månad. Jag vill ha svar på vad det är som Tindra blir dålig av, just nu verkar det mer vara tillfälligheter, vi har inte hitta något samband med mycket/lite motion eller annat. Agilityn har vi lagt ner helt och hållet även om både jag och Tindra längtar enormt mycket. Hon laddar varje gång vi kommer till klubben och hoppas, men det blir aldrig något med det utan bara i hennes ögon lite halvkul lydnad. Jag kanske skulle ta och testa på viltspår??

Nu är Kiwis ris och nötfärs klart och det är bäst jag ger henne innan hon äter upp sin tomma matskål. Aptiten är det i alla fall inte något fel på. 

Vallhundskurs 

Igår var det full fart från tidig morgon till sen kväll. Vi började dagen med vår vallhundsvalpkurs med kombinerad allmänlydnad. Vi blev indelade i två grupper och vår grupp fokuserade på allmänlydnad första timmen. Vi kikade först på bilvett med störning som gick ut på att hunden skulle sitta kvar i bilen då luckan stod öppen medan våra kurskamrater gick förbi utanför och förde liv. Kiwi skötte sig utmärkt precis som jag hoppades på då jag varit väldigt noga med att hon aldrig fått hoppa ur bilen utan ett varsågod. Efter denna övning gick vi ut på fältet där alla övningar gick ut på att hunden utan koppel skulle följa med föraren när den gick mellan andra hundar mm och ändå hålla kvar fokus på föraren . En ganska basic men oerhört viktig övning och jag kom på att jag aldrig hade gjort det med okända hundar. Även dessa övningar gick bra förrutom första gången då Kiwi trodde att jag sa spring och lek och hon rusade några meter medan jag stod kvar smått förvånad och handlingsförlamad:o). Jag kallade in Kiwi och Anja sa att jag måste berätta för henne att hon ska gå med mig och då la jag till ett "sida" som vi använder på promenader. Då förstod Kiwi och problemet (som egentligen inte alls var ett problem) var löst och hon följde mig vart jag än gick. Min lilla stjärna! 

Anja är jättedukig på att reglera övningarna så att det passar alla. Det kan ju vara svårt med tanke på att vi alla är på olika nivåer samt har olika ambitioner med vår träning. Jag har alltid tyckt att varje övning har gett mig något.   

Sedan var det dags för att träffa fåren tillsammans men vår andra instruktör Sussie. Kiwi har ju redan vallat några gånger och den övningen vi gjorde var till för att passa hundar som träffar fåren för första gången så jag kände jag att jag hade lite koll:o).

Övningen:

En hund i taget fick vara i en liten, liten fålla tillsammans med 4 får. Hunden var kopplad och gick utanför föraren längs med staktet. Där gick vi några varv sedan bytte vi håll. Tanken var att hunden skulle gå där ganska avslappnad, inte hänga i kopplet eller tycka på in mot mitten där fåren stod. Jag ansåg att Kiwi skötte sig jättebra. Dock tyckte jag att det var trångt i fållan och Kiwi blev två gånger hängandes inåt (mot fåren) i kopplet vilket ledde till att hon säkert kände sig underlägsen fåren. Hon satt ju fast i kopplet. Detta hände bara när jag tappade kontrollen så jag skyller inte det på Kiwi. Det är svårt det där med vallning:o). Tajming och åter tajming behövs!

Avslutningstävling i agility 

Så fort vallhundskursen var avslutad körde jag upp till klubben för att ta emot ett gäng förväntningsfulla  kursdeltagare. Vi hade avslutning på agility fortsättningskurs och det skulle vi göra med en tävling. Per hade ritat en rolig och på sina ställen klurig klass ettbana där det var nödvändigt att göra både framförbyten och bakombyten. Banan visade sig ligga på precis rätt nivå, ingen tyckte nog att den var för lätt utan fick klura en del på hur de skulle handla. Vi gick alla banan tillsammans en gång och jag gav olika råd om olika alternativ samt diskuterade för och nackdelar med dem. Trots den långa banan (enligt mina kursare) på hela 19 hinder var det ingen svimmade av trötthet på mitten;o) och inte en enda som glömde banan. DESSUTOM GJORDE ALLA SUPERSNYGGA BYTEN! De var så duktiga och jag njöt(!!) av att se resultatet och hur mycket alla har utvecklats under de två terminer vi har träffats. 

STORT GRATTIS till Monica som knep förstaplatsen, Ann-Marie till andra och Bibbi till tredje!! men även till alla er andra som också gick runt banan med strålande resultat. Keep on the good work! Jag hoppas ni alla kommer att fortsätta med världens roligaste sport - agility - för ni är superduktiga!

Jag fick gör-fina presenter av mina underbara kursare,  min lilla "knodd" i magen fick sina första kläder;o). Jag blev alldeles rörd när jag öppnade paketet;o). TACK SNÄLLA, SNÄLLA NI! Bild på kläderna ser ni nedan.

Dagen avslutades inte här utan jag åkte hem, gjorde mig i ordning och åkte sedan vidare till Kalmar bowlinghall för att ge 80 stycken andra IKEA-ner uppdelade i lag en hård match;o). Personalavdelningen bildade ett lag tillsammans. Efter bowling bjöds det på en smarrig grillbuffe och när klockan var 23:00 åkte jag hem och stupade i säng. Det var en lång men superkul dag! Nedan ser ni ett foto med tre av deltagarna i mitt lag, från vänster, Johanna, Marie och Annie.

Söndag 

Till skillnad mot gårdagen har  dagen varit desto lugnare. Jag har promenerat med hundarna, firat fars dag där jag blev bjuden på middag och hejjat fram ett guld till Kalmar FF. Tänk att de till slut lyckades att vinna allsvenskan. Det är stort! Fredrik har varit i Halmstad och sett matchen live, när han kommer hem vid 21:30-tiden kanske jag hänger på honom ner till stan där lagmedlemmarna skall firas. Men det får bli om jag orkar:o).

Det är väl allmänt känt att man drömmer lite konstiga saker när man är gravid och jag är absolut inget undantag. Jag drömmer mycket om känslor och när jag känner dem så känner jag dem rejält. I natt drömde jag den värsta drömmen av dem alla:

Mickis, Kiwis uppfödare ska komma om några helger och hålla kurs i två dagar (på riktigt). Självklart har jag tackat ja till att vara med båda dagarna!  I drömmen ringde Mickis mig och sa att hon hade höjt priset för en plats med en oerhört stor summa pengar. Jag funderade ett tag men bestämde mig i allafall för att vara med för jag ville så gärna. Då fick jag veta att Mickis bara hade höjt priset för att jag skulle hoppa av och att hon skulle kunna ge platsen till någon annan. Hon hade inte tyckt att jag var tillräckligt bra för att vara med på kursen. Detta gjorde att jag grät floder och inte för mitt liv kunde förstå hur någon kunde vara så elak. Jag undrade varför hon inte bara kunnat vara ärlig mot mig och säga som det var i stället för att höja priset och hoppas på att jag skulle hoppa av. Förnedrande!

Jag har inte märkt av dessa gravidhormoner så mycket i verkliga livet så förmodligen ger de sig uttryck i mina drömmar i stället. Jag är inte särskilt "gråtig" av mig i vanliga fall så det känns inte riktigt som jag att bli så förfärligt ledsen. Varför stackars Mickis fick vara den elaka tanten i denna drömmen har jag ingen aning om. Hon om någon är duktig på att peppa andra och tala om när man är duktig. Jag är inte särskilt duktig på att valla får, men skäms inte för det. Jag menar vad kan man begära av sig själv efter att ha gjort någonting fem gånger?? Nä, jag brukar inte vara sån utan blir oftast bara sporrad av att något är lite svårt och ger mig den på att reda ut det i stället. Det är jag i ett vaket tillstånd, vad jag håller på med när jag sover har jag ingen aning om:o).

Mera konstiga drömmar... 

Ni som känner mig väl vet att jag ständigt springer hos frisören och färgar och klipper håret för att det är så kul. Tyvärr bör man vara lite försiktig med det när man är gravid för håret kan skifta i kvalitet och resultatet kan om man ha otur ge ett annat utfall än det man har planerat. Jag skulle hemskt gärna vilja lägga lite slingor och kanske även klippa en bit men har inte bestämt mig för om jag ska våga prova eller inte. Förmodligen är det därför jag i stort sett varje natt drömmer att jag sitter hos min frisör Lotta som fullkomligt nekar mig en behandling. När jag tjatar och gråter (även i denna drömmen) hämtar hon sin chef Maria (som var min frisör i typ 6 år innan hon gick på mammaledighet) och även hon vägrar att göra något med mitt hår. Jag vaknar alltid alldeles förtvivlad (det är mycket känslor här också) och måste snabbt titta mig i spegeln och se om mitt hår är så hemskt som det verkar vara i drömmen och det är det ju förstås inte alls.

Jag undrar varför det är så här när man är gravid.  Jag hoppas inte att jag i verkligheten börjar bli som den jag är i mina drömmar för då bara måste ni säga till mig, ha, ha, ha!

Jag är som sagt inte så känslig i min vardag, inte mer än i vanliga fall när jag inte är gravid. Idag när jag var ute med hundarna gick jag förbi Fredrikskans arena. Där stod hur mycket folk som helst som skulle plockas upp av de 47 bussar (!!) som skulle ta dem till Halmstad för att vara med när Kalmar tar hem segern i Allsvenskan 2008. Några tårar av lycka trillade ner på min kind när jag stod där och tittade på alla dessa människor som skulle ge en hel dag av sina liv, för att få vara med och dela lyckan med laget. Dom där tårarna hade nog kommit även om jag inte hade haft en bebis i magen... eller? Helt normalt eller hur! ;o)

Lördag 

På lördagen var vi först i Södra Bårby och tittade på Mickis som startade Kylie i en IK-1. Hon är så frän den lilla hunden, snabb som en vessla med mycket motor. Kylie har samma pappa som Kiwi förresten men de är inte särskilt lika. 

Efter prisutdelningen åkte jag, Mickis och Anja hem till Anja och tränade på fåren.  Kiwi fick valla inne i 25:an. Hon är så duktig min lilla pärla, dock har hon en matte som ibland lyckas trassla in sig i en massa får;o). När jag går fel ställer jag till det för hunden och därav kom några "sprängningar". Kiwi tappar kontrollen och går in med för hög hastighet och trycker fåren åt alla håll, typ... He he, ni vallningsfantaster som läser detta får inte skratta åt mitt sätt att förklara vad jag ser, har inte hunnit lära mig alla termer än men jag bjuder på det.

Mickis berömde Kiwi för hennes fina avstånd och tyckte att hon så fin ut. Det ska nog kunna bli en vallhund av henne. Jag behöver dock träna på att gå så att jag kan vara ett stöd till Kiwi och hjälpa henne att göra rätt nu i början. Mickis sa att vi på söndagen skulle träna inne i en fålla och att jag skulle lära mig att svänga genom att gå som i en åtta. Låter inte så svart va?? Nähä... 

Söndagen 

Sagt och gjort, klockan 10:00 på söndagen satt vi ett gäng förväntningsfulla kusare runt Anjas matsalsbord och lyssnade på Mickis som berättade om vallning och vallhundar. Jag sög åt mig som en svamp och fick lära mig massor av saker om min nya favvo-gren. Sen bar det av ut i fårhagen.

När jag för tredje gången samma dag var inne i fållan med Kiwi hände plötsligt något. Jag bara började förstå och det kändes plötsligt bra att går där då det funkade. En ganska simpel men högst nödvändig övning för att jag skulle kunna lära mig. Jag lade Kiwi ner några gånger när hon var i balans och hon tog mina kommando riktigt bra. Vi avslutade med att Kiwi fick gå några steg efter fåren, där jag sedan stannade henne. Oj vad skoj det var! Kvällen avslutades med fika och en sammanfattning av dagen. Jag ska fortsätta att träna i fållan, lägga på kommando ligg i balans, låta Kiwi driva lite grann och se hur det går. Nu har jag sån tur att Mickis kommer igen sista helgen i november och håller kurs i två dagar. Om jag bara kan avboka föreläsningen för Memea Molin så kommer jag självklart att vara med båda dagarna. Det är en enorm förmån att få träna för en sådan duktig tränade det kan man bara inte missa. Att hon dessutom är Kiwis uppfödare är ju ett ännu större plus. 

Tack Mickis för en rolig och lärorik helg och tack Anja för att vi fick träna på dina fina får.