Lagom tills Fredrik och jag släckte lampan för att sova ropade Celvin efter mig och sen var han ledsen t.o.f i 2,5 timme. Eller snarare förbannad... han ville ha käk och hans dumma mamma fattade inte det utan gav honom bara vatten. Varför inte bara ge honom den mat han vill ha och sedan somna om tänker ni... Anledningen är för att Celvin i förlängningen ska lära sig att sova hela nätter. Ända tills nu har han väckt oss runt två och sedan runt fem för att amma eller få välling. Fram tills nu har det gått smidigt men nu vill vi sova och jag läste igår att bebisar över 4 månader inte behöver någon mat på natten... Målet är iaf att C ska sova fram till 5-6 och där få sin välling men att få honom att hoppa över 2-målet är tydligen svårare än jag hade hoppats på, men jag tänker såklart inte ge upp. Med facit i hand skulle jag kanske tagit tag i detta för några månader sedan men det kändes rätt då och jag trodde att det skulle ge sig i den takt han fick mer och mer vanlig mat på dagen. Lite synd tycker jag dock om Fredrik som med all säkerhet hört oss men tydligen var han ganska pigg idag ändå. Det kommer väl ikväll när han slappnar av...

Annars är Celvin en mycket aktiv liten kille. Han sitter sällan still utan kryper runt i ett rasande tempo all vaken tid. Fredrik försökte tävla med honom en dag (krypandes) och F fick kämpa för att hänga med. Celvin ställer sig upp mot allt han kan; bord, stolar, leksaker, fönsterrutor och väggar. Att han går innan ettårsdagen käns inte lika avlägset längre. Det händer massor från en dag till en annan. Tyvärr så kostar det lite att lära sig nya saker så att ett och annat blåmärke har det blivit. Vi försöker vara med och hindra så många fall som möjligt men samtidigt är det ju så han lär sig att vara lite mer försiktig så vi får leva med en del tårar.

Celvin pratar hela tiden, för långa konvensationer med oss men det låter mest som mummel i våra öron. Det märks att han förstår vissa ord och han kan säga; titta, där, mamma, dadda och några fler ord men jag är inte säker på att han förstår ordens innebörd. I går sa han mamma och pekade på lampan och när jag frågade vart pappa var så pekade han upp i taket. Gullebarnet, han försöker minsann!

Jag ska se om jag hittar några bilder från Leos Lekland. Dit kommer vi definitivt åka snart igen. Celvin älskade det!

Trött som jag är efter nattens vakentimmar tar jag mig lite tid att lägga upp några bilder i bloggen från gårdagens promenad. Det var snöstorm och jag drog mig en bra stund innan jag gick ut men väl ute så var det ganska härligt. Jag älskar snö och ska det va, så ska det va ordentligt!        

Badtemp 20°. Inte illa va? Det är i Saxnäs man ska vara året om.

Funderade på å gå ner till vattnet men ångrade mig då det mullrade så mycket där nere. Jag såg inte ens vattnet och det var bara lite mer än 100 meter från där jag stod.

Bilderna är tagna med min nya iPhone. Jag har stretat emot i över ett år (Fredrik har en sån) och sagt att jag inte behöver en massa finesser. Nu vet jag bättre, iPhone är skitkul!!

Idag stod Celvin plötsligt helt själv i säkert en hel minut och jag blev såklart löjligt stolt som vanligt.

Usch, idag är jag så trött, så trött, så trött... Det är sällan jag klagar över min brist på sömn, jag försöker att inte tänka på det, med de sista nätterna har bara varit så långa. Celvin sover bra fram till ungefär 00:30 och efter det börjar det. Han vaknar minst en gång i timmen och skruvar på sig, gnäller, ska ställa sig upp fast han knappt orkar. Undrar vad det beror på... Mardrömmar? Tänder?

I dag har vi varit på babysim och plaskat i vattnet. Celvin tyckte att det var ganska skoj men var förstås tvungen att känna efter lite först eftersom det var så länge sedan han var där. Han fick en massa plask på sig i början. vilket ingick i en övning, och det gjorde att han blev förbaskad, men efter några minuter hittade han en boll och då gick det genast bättre igen. Efter det vägrade han släppa bollen till någon annan. Han är helt bolltokig lilleman, han älskar att putta den framåt och sedan jaga efter den både på land och i bassängen. Fast på torra land hjälper gärna Kiwi till och det tycker Celvin är jätteroligt. Han passar till henne och hon passar tillbaka medan Celvin kiknar av skratt. Jag är såklart med och övervakar för jag vet ju vilket föremålsintresse Kiwi har och är rädd att hon skulle gå lite för vilt till. Konstigt nog verkar hon MYCKET mer försiktig än när hon leker med mig. Kanske förstår hon, fast jag vågar inte lite helt på det! Jag tror att främst pappa och farfar jublar nu när Celvin fått upp ögonen för bollar, vi får se, allt kan ändras...   

Efter simmet gick vi och bubblade vilket var såå skönt att bara få slappna av en liten stund. Celvin tyckte först att det var lite varmt och grät en svätt men när han hade vant sig så gick det lite bättre. Även här var han tvungen att känna in ögonblicket... han är minsann en liten tänkare den mannen   .

Nu kommer snart mamma med hundarna. Hon ska få lite tips på fortsatt träning. Det ska bli spännande och höra vad hon är sugen på idag, jag har lite övningar till henne oxå. Jag tränade Cocoz lite när jag var i stugan, vilken cool liten hund han är. Snabb, lättlärd, galen i kamp och godis och törstar efter att få lära sig, vänlig mot barn och andra hundar! Jag hade inte tvekat en sekund på att adoptera honom om mina föräldrar hade velat bli av med honom!

Jag skrev under mina mål om att jag anser mig ha utvecklats som tränare under det gågna året. Det ligger mycket känsla bakom det påståendet så jag tänkte att jag kanske kunde hitta några saker rent konkret som förklarar vad jag blivit bättre på.

Det första jag tänker på är jag håller mig till ganska få, max fem repetitioner när jag tränar. För att hålla koll på räkningen tar jag ofta fem godisar i handen (eller nära mig) och en leksak. Leksaken låter jag hunden få leka med tillsammans med mig på femte godisen eller tidigare om den gjort något riktigt bra. Detta har främst hjälpt till att hålla hunden klar i huvudet men oxå gjort att jag har fått skärpa till mig och vara noga med VAD jag belönar. Under lek får hunden en välförtjänt "paus" och är sedan redo för att köra igen.

Jag planerar min träning, tänker igenom hur jag vill att det ska se ut och hur vi ska komma dit. Planeringen är viktig för att se alla små delar i "ett moment". Det är de små perfekta detaljerna som gör helheten och särskiljer man dem alltså tränar på en del i taget så blir det tydligare för hunden. Jag bestämmer ofta innan passet ungefär vad jag ska träna. Det är så lätt att tänka att det där gjorde hunden super och testa lite till då hunden kan vara för trött eller så blir jag inte lika tydlig. Då är det bättre att ta en paus, tänka ut något nytt och sedan köra igen.

Jag har tränat mycket/ofta, både inomhus och utomhus, vågat testa och exprimentera, hämtat inspiration från böcker och tidningar och under tiden jag har tränat mina hundar har jag själv fått träning.

Jag har tränat saker som kanske inte alltid ses som träning. Jag har exempelvis åkt till klubben i syfte att lära Kiwi att vara parkerad då andra tränar. (En superbra valp/unghundsövning) och därmed belönat henne massor när hon legat still. Jag hör ofta förare berätta att de är besvikna på sina hundar eftersom de inte kan ta det lugnt när andra hundar/människor springer/låter/hoppar etc. Jag brukar ställa frågan om de har tränat DET. Jag menar att det är en stor skillnad om man åker till klubben för att träna ett moment och sedan binder upp hunden för att den ska få pausa eller om man åker dit och AKTIVT TRÄNAR att hunden ligger still eller vad du nu vill att den ska göra. Du har flera saker att vinna på det sistnämda. Du planerar din träning. Är ofta väl förberedd, har förmodligen lärt hunden ligga still en kort stund hemma först utan störning, sedan fått ligga när du springer förbi och leker med bästa leksaken och efter det kanske fått ligga kvar medan du gjort en inkallning förbi den med din eventuella andra hund... Du har då alltså delat upp din träning i små steg under en längre tid i stället för att hunden en dag minsann SKA KUNNA ligga medan andra har skoj. Tänk efter, vem är egentligen duktigast? Jag tycker nog att den hunden som ligger still i väntan på en smarrig belöning är strået vassare än den som har kul med sin förare! Därför måste du träna det enligt min uppfattning. Detta är bara ett exempel och betyder inte att alla hundar har svårt för att vara passiva, det beror helt och hållet på vd du har för typ av hund.

Jag använder klicker nästan vid all inlärning. Jag anser inte att man måste, men jag har blivit bättre genom att göra det. Timingen är A o O, det blir så uppenbart om du klickar fel vilket gör att jag omedvetet skärper mig och det är ju bara positivt. Jag har fått bättre och snabbare resultat tack vare bra timing.

Jag ser till att alltid ha roligt med min hund och passar mig för att ställa för höga krav på hunden. Det har hänt att jag själv inte varit i form eller att min hund befunnit sig i värsta tonåren och inte velat riktigt som jag. Om jag känt minsta irritation (jag är inte mer än människa) har jag tänkt om och hittat på ny övning/sänkt kriterierna/gått hem. Exempelvis bestämde jag mig i somras för att strunta i all lydnadsträning under x antal dagar och bara "leka träning". Jag skickade Kiwi till leksaksbacken och sa varsågod och hämta dina bästa leksaker. Hon hämtade och hämtade och hämtade tills min träningsväska var överfull och jag inte fick plats med en enda leksak till. Sedan gick vi ner till fotbollsplanen där jag parkerade Kiwi, gick och lade ut alla leksakerna och sade sedan ok. Mitt enda fokus var att Kiwi skulle vilja leka med mig utan krav och att hon fick välja vilken leksak. Vi lekte nog med allihop och när vi gick hem hade jag en härlig känsla i magen och ett leende på läpparna. Vi hade haft superskoj och jag lovade mig själv att försök behålla den känslan genom all träning och tävling framöver! Leken är mycket viktigare än man kan tro. Vår relation växte sig stark igen och efter detta har vi inte haft några frågetecken med varandra.

Tänk att man kan ha så mycket å göra trots att man är mamma-LEDIG. Vadå ledig...?   Nädå, skämt åsido men idag har jag bland annat bakat matbröd. Goda frukostfrallor som dessutom är nyttiga. Det ni! Jag bakade dessa i förra veckan men de var så uppskattade här hemma så de tog slut på ett kick och det är väl ett ganska bra betyg. Idag bakade jag en dubbel sats så kanske räcker frallorna några dagar till den här gången .

Vill ni ha receptet? Här kommer det!

Pauluns GI-frallor

50 g jäst

1/2 l mellanmjölk

3 1/2 dl havregryn

1/2 dl krossade linfrön

1/2 dl Sesamfrön skalade

1/2 dl solrosfrön

2 tsk salt

2 tsk flytande honung

6-7 dl dinkelmjöl siktat

1 dl grahamsmjöl

1/2 dl rapsolja

Blanda jästen med fingervarm mjölk i en stor bunke. Häll i havregryn, linfrön, sesamfrön och solrosfrön och rör om. Låt stå under duk tills det kommer upp små bubblor från degen. (Tips, du kan ställa skålen i ett vattenbad i diskhon men se till att det inte blir för varmt). Blanda i salt, honung och lite mjöl i taget. I början går det bra med en trägaffel men mot slutet kan du bearbeta degen med händerna. Häll i oljan i slutskedet av knådandet. Degen ska vara ganska lös men lossna från händer och degbunke.

 Forma små bullar (ca 20 st) platta till dem och lägg dem på en ugnsplåt med bakplåtspapper och låt jäsa under duk i ca 30 minuter. Grädda frallorna i mitten av ugnen på 225 graders värme i 12 minuter.

Källa: Pauluns GI-månad, fitnessförlaget 2007

Frallorna håller sig saftiga i flera dagar och är helt ok att äta efter att de har legat i frysen. Jag ger dem högsta betyg!!