Ja du kära mamma Rhu, vart tog jag vägen? Det undrar jag oxå. Tiden bara springer iväg, veckorna består av måndagar och fredagar typ :) Kan bero på att jag har en liten ettåring som sällan eller aldrig sitter still (gulle  ) att det är fina, ljusa kvällar som man kan träna hund/ta en prommenad på. Dock lever jag och mår bra och här kommer en liten kort rapport om smått och gott!

Celvin

Går eller springer rättare sagt numera, älskar bollar, sparkar, kastar och tar emot mm. Här snackar vi bollsinne  . Han börjar bli ett barn som förstår och reflekterar. Tyvärr har han nog som de flesta andra barn i den här åldern ont i munnen av de tänder som är på g så han sover oroligt och kan tidvis vara väldigt ledsen även på dagarna. Dock är han mest glad och hur go som helst  . Världens härligaste lilla unge!

Kiwi

Vi har kommit igång bra med träningen efter några veckors vintervila. Vi ligger i med både agility och lydnad vilket känns hur kul som helst. I agilityn jobbar jag mycket på hindersäkerhet, tajta kombinationer mm eftersom hon kan tappa huvudet när hon går upp i stress. Men i stort så är hon hur fin som helst! Jag går dessutom en agilitykurs hos Anja - superkul! Lydnaden går strålande (blev ingen tävling pga löp) men vi tränar på och har kul! Vallningen går faktiskt sådär men det beror på att vi tränar för lite helt enkelt. Dock kanske, kanske det kommer lösa sig med träningsmöjligheter för Kiwi-Liwi. Återkommer när jag vet mer.

Meya

Glukosamin är verkligen toppen! Bara på några dagar piggade Meya på sig och blev en glad hund igen även om hon fortfarande är ganska stel, jag är nu helt säker på att hennes dåliga humör berott på att hon haft ont. Just nu tycker jag inte att hon verkar lida men jag vet ju lite vad jag har och försöker att anpassa dagarna efter henne. Vissa dagar orkar hon mer och ibland mindre dock verkar hon inte klara promenader på mer än 30 minuter en gång per dag. Sen blir det förstås några korta oxå men när Kiwi och jag ska gå längre får gammeltösen stanna hemma. Jag får helt enkelt släppa det dåliga samvetet och tänka att hon faktiskt mår bra att stanna hemma och vila.

Nu är det dags för sängen! Jag hoppas inte att det tar så lång tid tills nästa uppdatering. Jag hoppas oxå på att bli lite flitigare med videokameran så jag kan lägga ut lite filmer på vår träning. Den som lever får se!

 

Mamma Rhu

8 maj 2010 20:08

Skönt att se att du är tillbaka. Har inte heller så mycket tid för datorn, men det beror mer på att jag sover jämt.. :D

http://rhu.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Per och jag byggde upp en agilitybana klass 1 och då såg det ut så här:       Det är så otroligt bra få se sig själv på film. Många saker känns annorlunda mot hur det ser ut. Både till det bättre... och sämre :) ...

För några dagar sedan anmälde jag mig och Kiwi till tre tävlingar. Två stycken lydnadsklass 2 och en agilitytävling så nu är det bara att vakna ur vinterdvalan och sätta fart med träningen igen. Vår lilla vila har faktiskt bara gjort oss gott för vis...

Tack snälla alla ni som har hört av er, era ord värmer verkligen! Vi kommer inte att åka in med Meya idag, vi upplever inte att hon är så dålig att hon måste få sluta akut utan vi (Fredrik och jag) behöver mer tid på oss för att förbereda oss. Meya k...

  Idag var vi hos veterinären för att vaccinera hundarna. Då jag bokade tiden bad jag dem sätta upp lite extra tid för att hinna känna igenom Meya lite ordentligt eftersom jag känt att hon börjar bli gammal och förmodligen har ont i sina små leder...

En stolt pappa fick se Celvin ta sina första stapplande steg. ...