Igår hade vi julafton här hos oss. Vi började med att äta gröt och skinkmacka kl 12 och efter det gick vi ut på en långrunda med alla hundarna. De hade superskoj och sprang som tokar i snön och lekte med varandra. Härligt!! Efter promenaden gick vi in och tog det lite lugnt för att sedan titta på Kalle och fixa mat. När Kalle var slut åt vi tills vi nästan sprack och sen kom tomten. Det var uppenbart att Celvin hade varit väldigt snäll i år så mycket fina klappar som han fick.  

Här kommer lite julbilder på jultomten Celvin

Meya är hemma igen, vi hämtade henne i onsdags eftermiddag. Hon är fortfarande väldigt trött men det går hela tiden åt rätt håll. Idag har hon ätit med ganska god aptit och när man exempelvis hämtar hennes koppel så kommer hon springandes och vill följa med ut på promenad. Alltså är hon mer allert igen. Jätteskönt, usch jag har varit så orolig, trodde emellanåt att stunden var kommen och det hade jag ärligt talat inte rett ut. Inte förlora två hundar på så kort tid, det går ju faktiskt inte. Meyas sjukdom har rivit upp alla sår igen som inte ens har hunnit läka. Sorgearbete TAR TID, så är det bara.

Nu måste jag fortsätta... Skriver mer vid ett senare tillfälle. Då ska jag berätta om en övveraskningsfest, min födelsedag och så lite träning såklart :)

See ya

Jag kom just hem från djursjukhuset, Meya är inlagd igen    . Jag ville verkligen inte lämna henne idag men vad skulle jag göra? Det viktigaste är att hon blir bra igen. Det känns bra olustigt eftersom de inte har hittat något specifikt utan kan vara symptom på flera saker. Jag bad dem kolla sköldkörteln igen eftersom vi har fått kämpa med hennes vikt och att hon blivit lite tröttare på ålderns höst. Jag får nog tänka mig för lite, för när jag säger att hon vacklat av lite under senaste året har det kanske inte samma innebörd för mig som för andra som inte känner Meya har jag märkt. Meya har ju haft bra kondis tidigare och har orkat med långa rundor även senaste året men bara inte sprungit lika mycket. Jag menar, det blir ju mer synbart när man har en ung, snabb och smidig BC som springer ifrån henne på promenaderna. Konstigt vore det väl annars? Även om Meya inte har tränats lika medvetet som tidigare har hon såklart fått köra en del. Senast i fredags var hon galet pigg på agilitybanan och jag kunde inte ens anat att hon skulle bli jättesjuk mindre än ett dygn senare.

Meya är fortfarande inte pigg. Hon kom hem i går kväll med en förhoppning om att hon skulle äta bättre hemma men så var det inte. Jag fick hem en hund som bara vill sova, knappt gå ut och inte vill äta ens frikadeller. Jag ska ringa och be djursjukhuset ta emot oss igen.

Celvin sa mamma  

Dessutom två gånger så det var ingen tillfällighet. Jag passade på när jag hörde honom säga något ljud typ ma-ma-ba-da och sa ma-ma tydligt till honom. Han tänkte en stund, formade läpparna och sa "the magic word" och sedan gjorde vi samma sak en gång till. Ha, ha.... fullkomlig lycka och en löjligt stolt mamma... igen

Jag vet att det var evigheter sedan jag bloggade, men tiden är knapp och så även idag så det blir en kort rapport.

Meya ligger inlagd på Läckeby djursjukhus för en misstänkt bukspottkörtelinflammation men får för hoppningsvis komma hem i morgon. Hon insjuknade redan i lördags kväll men hämtade sig under söndagen för att sedan bli sämre i måndags och det var då jag åkte in med henne. Jag saknar Meya jättemycket och håller mina tummar stenhårt för att hon får komma hem i morgon.

Kiwi har äntligen kommit igång att löpa, tredje gången gillt. Skönt! Men jag kanske ska beställa tid för ett UL längre fram eftersom det varit så konstigt i höst. För er dom inte läst detta i bloggen tidigare har Kiwi börjat löpa två ggr för att sedan avbryta efter någon dag, jätteskumt!

Kiwi och jag har tränat på bra sista tiden och jag har lite tröttnat på att traggla ettans moment och börjat sväva iväg lite. Jag vill bara tävla nu, antingen för att få inspiration att träna mer (om vi inte blir uppflyttade) eller börja jobba med tvåans moment på allvar;) För att få mer inspiration AKUT ringde jag min kompis Emelie som ska hjälpa mig i morgon. Kul ska det bli!!

Skriver mer en annan dag!

I morse vaknade Celvin tidigt vilket egentligen var konstigt med tanke på att han somnade runt klockan 22:00 igår. Han hade visserligen tagit sig en powernap på ca fem minuter runt 19:30 men tydligen var det lite tidigt för min herre och sova för natten då. Jag kom själv inte i säng förrän efter ett då jag hade en del att styra med efter att Celvin somnat. Eftersom Celvin dessutom hållt låda i natt så var jag GÖR-TRÖTT när han väckte mig! Jag hörde att Fredriks klocka ringde och frågade honom därför om han ville ta med sig Celvin till duschen, varpå Fredrik flyger upp och säger något i stil med att han isf var tvungen att skynda sig. Jag fattade inte riktigt vad han menade (förmodligen eftersom jag var så trött). Jag menar, att byta blöja, och sedan sätta Celvin i babysittern med en leksak i handen medan han duschar kan ju inte ta så lång tid...??

Jag låg där och försökte somna om för ett kort ögonblick (varje minut kändes viktig) men hörde Celvin gråta lite gnälligt... han var inte hystrisk, talade mest om att han inte gillade läget. Fick han ingen leksak, låg jag och funderade på??

Efter en stund kommer Fredrik in i sovrummet igen med en Celvin, endast iförd blöja (jag har inte sovit en minut) och säger: så... nu är han klar!!!

Jag bara... VA???? Vad har du gjort?

Fredrik svarade, Jag har duschat honom!!!! Du sa ju att jag skulle göra det! Sen skuttade han vidare in i badrummet för att duscha sig själv.

Det hade jag naturligtvis inte gjort! Vi brukar alltid hjälpas åt eftersom vi inte har badkar och brukar ta det om helgerna då det är lite lugnt och skönt.

En frusen Celvin kröp ner till mig, sen låg vi där och försökte somna om men som om Celvin förstod det ironiska i det hela så började han skratta och jag var inte svår att få igång... Vi skrattade åt varandra en lång stund ända tills jag bestämde mig för att gå upp!!

Jag skrattar än, även nu när jag skriver detta, kanske för att jag är så trött? Jag skrattar åt min knasiga sambo som är så dålig på att ställa den där extra frågan och kolla om han har uppfattat rätt, men är så underbar, som bara gör ALLT utan att ifrågasätta.

Det hände en gång tidigare att Celvin vakande tidigt (då jag inte fått sova på natten) och då erbjöd sig Fredrik att ta med honom upp på morgonen. När han kom tillbaka till sängen en halvtimme senare så somnade Celvin om hos mig och sov en timme till. Det var såå mycket värt! Eftersom Celvin somnade sent igår och förmodligen inte hade sovit färdigt trodde jag att vi kunde göra en liknade variant i dag... men den var inte Fredrik med på. Ha, ha, ha!

I allafall med stöd. Nu gäller det att hålla ännu mer koll. För att han kan resa sig är inte lika med att han har balans.

Gullunge!! Det händer verkligen saker varje dag nu, det finns inte ord för hur roligt det är att få vara med om det!